Turkiet

Geografi

Turkiet ligger där Europa möter Asien, och vid det viktiga Bosporensundet, som är ingången till Svarta havet. I norr ligger kusten mot Svarta havet, i väster mot Egeiska havet och i söder kusten mot Medelhavet. I öster bildar branta bergskedjor naturliga gränser mot grannländerna Irak och Iran. Bergsområden dominerar också större delen av inlandet, där medelhöjden är 1 000 meter över havet. I de västra delarna av landet består landskapet av låglänta slätter som är idealiska för jordbruk.

Turkiet ligger mellan flera tektoniska plattor. Detta har lett till frekventa jordbävningar, ofta med katastrofala konsekvenser. Den senaste stora jordbävningen inträffade i februari 2023 och lämnade många döda och skadade. Klimatet är mycket varierande, med ett tempererat medelhavsklimat i sydväst och ett kallt inlandsklimat i bergsområdena i nordost.

Turkiet har stora miljöproblem. Markerosion har skadat mer än hälften av åkermarken i landet och luftföroreningarna i städerna har ökat dramatiskt de senaste åren. Dålig regeringsledning har också lett till att många företag fritt släpper ut giftiga kemikalier i floderna.

Historia

Dagens Turkiet är den sista kvarlevan av det osmanska riket. Imperiet grundades efter att mongolerna hade drivit de flesta av muslimerna i dagens Iran och Irak in i Turkiet, där de samlades under Osman I. Som störst omfattade det osmanska riket hela Nordafrika, större delen av sydöstra Europa och stora delar av Asien, och från 1300-1550 var det ett av världens mäktigaste imperier. På 1800-talet gick imperiet in i en lång nedgångsfas och förlorade allt fler områden. Efter att ha deltagit på den förlorande sidan i första världskriget (1914-1918) kollapsade imperiet.

1923 förvandlades kvarlevorna till den turkiska republiken, grundad av Mustafa Kemal, som kallades Atatürk: "Turkarnas fader". Alla spår av en religiös stat togs bort, och en absolut åtskillnad mellan stat och religion blev inskriven i den nya konstitutionen. Atatürk dog 1938, men partiet han grundade förblev vid makten till 1950. Sedan kom Demokratiska partiet (DP) till makten. De följande tre decennierna präglades av politisk oro och militären ingrep och avsatte regeringarna 1960, 1971 och 1980 av olika anledningar. Från 1984-1999 pågick ett fullskaligt krig mellan den turkiska militären och det kurdiska folkets gerillaarmé, PKK. PKK vill skilja sig från Turkiet och bilda en självständig kurdisk stat.

Läs mer om Kurdistan här.

Samhälle och politik

Turkiet var länge en parlamentarisk republik med en folkvald president som statschef och en premiärminister vald av parlamentet. Men under president Erdogan (som valdes 2014) har landet gått i en auktoritär riktning. 2016 genomförde delar av militären en misslyckad statskupp på grund av ett växande missnöje mot presidentens styre. Kuppförsöket slogs snabbt ner och Erdogan arresterade dem han uppfattade som fiender, inklusive journalister och politiska motståndare. I en omtvistad folkomröstning 2017 togs posten som premiärminister bort och presidentens makt stärktes på parlamentets bekostnad. Militären har en historia av att ingripa i politiken, men kontrolleras nu direkt av presidenten. Rättsväsendet kontrolleras också allt mer av presidenten.

Turkiet är medlem i bland annat FN, Nato, Världshandelsorganisationen och Europarådet. Turkiet har varit i förhandlingar om EU-medlemskap, men har mött motstånd både nationellt och i flera EU-länder.

Turkiet är ett socialt delat land, med enorma skillnader i utbildning och inkomstnivåer mellan stadsbefolkningen i väster och de mindre byarna i öster. Den kurdiska minoriteten i öst utgör nästan 20 procent av befolkningen, och har diskriminerats i många decennier. I samband med Turkiets deltagande i kriget i Syrien har kampen mot PKK och kurderna eskalerat. Över två miljoner syrier har flytt till Turkiet. Som en följd av flyktingströmmen till Europa har EU och Turkiet ingått ett avtal, där Turkiet bland annat ska begränsa antalet människor som flyr vidare in i Europa, mot att samtal om turkiskt EU-medlemskap tas upp igen.

Turkiets relation till grannlandet Grekland har länge präglats av konflikten på Cypern.

Ekonomi och handel

En viktig del av Atatürks, grundaren av det moderna Turkiet, ideologi var att staten skulle kontrollera större delen av ekonomin. Efter 1980-talet påbörjades ändå en partiell privatisering av de statligt ägda företagen, men staten är fortfarande en viktig ekonomisk aktör i landet. Privatiseringen följdes inte upp med ordentliga regleringar, vilket har lett till mycket omfattande korruption i landet. Vissa uppskattningar tyder på att den svarta ekonomin kan utgöra så mycket som 50 procent av landets bruttonationalprodukt (BNP).

Turkiet har haft en stabil ekonomisk tillväxt sedan 1990-talet, med undantag för den nedgång som följde av den internationella finanskrisen 2009. Ekonomin drivs av industri och alltmer tjänstesektorer, även om jordbruket fortfarande står för cirka 25 % av arbetsstyrkan. Turkiet är fortfarande en av världens största jordbruksproducenter. Tillverkningen av bilar och elektronik har ökat och överträffat exporten av textil- och klädprodukter. Turismen är väl utvecklad, särskilt vid Medelhavet. Turkiets viktigaste handelspartner är Tyskland, USA, Italien och Ryssland.