Syrien

Geografi

Syrien består i huvudsak av berg och slätter som bereder ut sig över tre fjärdedelar av landet. Slätt- och fjällandskapet är lokaliserat mitt i landet, mellan det fuktiga kustområdet i väst och det halvtorra ökenområdet i sydöst.

På grund av en liten mängd nederbörd på slätterna har myndigheten satt igång ett stort bevattningsprojekt för att förbättra kvaliteten på och öka andelen jordbruksland. Utsläpp från avlopp och föroreningar från olje- och industrisektorn och på senare tid även krig och konflikt har lett till en brist på rent vatten. Frånvaro av nederbörd har också förorsakat problem såsom avskogning, överbetning, jorderosion och torka.

Historia

Syrien var långt tillbaka i tiden en huvudaktör för handeln mellan Egypten, Anatolien (även kallat Mindre Asien) och Babylon, samt för migrering och krigståg. Territoriet var en del av det turkiskstyrda Osmanska riket från år 1516 till slutet av första världskriget.

År 1920 blev Syrien franskt protektorat, en typ av koloni, och fick först sin självständighet år 1946. Under Sexdagarskriget som startade år 1967 miste Syrien Golanhöjderna till grannlandet Israel. Syrien försökte att ta tillbaka området år 1973 men misslyckades. Förhållandet till grannlandet Israel har sedan dess varit ansträngt. Detta konstanta krigstillstånd har använts för att legitimera Syriens diktatur.

Läs mer om konflikten om Golanhöjderna här.

Mellan självständigheten och år 1963 upplevde landet så mycket som 16 militärkupper och 8 år med parlamentariskt styre innan det panarabiska, socialistiska Baathpartiet tog makten i en blodlös kupp.

Några år efter den blodlösa kuppen kom Hafez al-Assad, från Baathpartiet, till makten och gjorde enpartistaten till en enmansregim. Den auktoritära regimen har haft kontrollen sedan dess och då presidenten avled, år 2000, tog hans son Bashar al-Assad över makten.

År 1976 gick Syrien sig in i det libanesiska inbördeskriget. Först år 2005 drog Syrien ut sina trupper ur landet efter press från det internationella samhället och den libanesiska oppositionen.

Läs mer om det libanesiska inbördeskriget här.

Samhälle och politik

Formellt är Syrien en parlamentarisk republik, men i praktiken har landet fungerat mer som förtryckande diktatur med täta band till militären och säkerhetspolisen. Makten är i huvudsak koncentrerad hos presidenten. Under Bashar al-Assad har Syrien, hela vägen fram till den arabiska våren, varit mellanösterns mest förtryckande militärdiktatur. Oppositionen i landet förtrycks, landets medier är under statlig kontroll och det finns liten respekt för de mänskliga rättigheterna.

I mars 2011 nådde den arabiska våren till Syrien och demonstrationer mot presidenten Bashar al-Assad blossade upp. Presidenten upphävde då det undantagstillstånd som rått i landet sedan 1963 och lovade politiska reformer, men demonstranterna krävde hans avgång. Samtidigt som Assad gav dessa löften slog regimen våldsamt mot demonstrationerna och situationen utvecklades till ett brutalt inbördeskrig.

Assad-regimen disponerar över ett stort vapenarsenal och hade 2011 en av världens starkaste militärstyrkor. Trots det förlorade regimen kontroll över stora delar av landet. Flera tusen olika rebellgrupper konkurrerade om landområden. Den militanta terroristgruppen IS kontrollerade stora delar av Syrien och Irak under några år men tappade nästan alla områden under 2017.

Människorättsorganisationer och FN har uttryckt oro för regimen och rebellstyrkornas användning av tortyr, massförstörelsevapen och våld mot befolkningen. FN:s säkerhetsråd har varit handlingsförlamat i situationen då olika internationella intressen och parter har varit starka. Bland annat Ryssland har återkommande använt sitt veto i säkerhetsrådets diskussioner om Syrien. . Det uppskattas att mer än 387 000 människor, varav 177 000 var civila, hittills har mist livet i kriget.

Läs mer om konflikten i Syrien här.

Läs mer om den Islamska Staten (IS) här.

Ekonomi och handel

Syriens ekonomi och handel är huvudsakligen baserat på jordbruk, industri och olja. Olja är landets viktigaste inkomstkälla. Tidigare importerade Syrien i huvudsak råvaror från andra länder, men idag, på grund av myndigheternas ökade satsning på jordbrukssektorn producerar och exporterar Syrien egna jordbruksprodukter såsom bomull, frukt och grönsaker. Samtidigt har jordbruket varit hotat av svår torka och 2009, innan inbördeskriget, tvingades landet importera vete för första gången på 20 år.

Före inbördeskriget ansågs 30 procent av Syriens befolkning leva i fattigdom och 25 procent var arbetslösa. Inbördeskriget har senare orsakat enorma ekonomiska förluster, bland annat på grund av internationella sanktioner, flyktingströmmar ut ur landet samt den våldsamma förstörelsen som orsakats av bomber. Under 2017 hade ekonomin fallit med över 70 % från där den var när kriget bröt ut. Försvagningen av den lokala valutan har lett till en skenande inflation och drivit fler människor in i fattigdom. Hela 90 procent av landets invånare lever under fattigdomsgränsen och mer än 80 procent är osäkra på maten. Priset på en mycket enkel varukorg, bestående av råvaror som ris, bröd, vete, linser, socker och vegetabilisk olja, ökade med 250 % mellan 2020 och 2021.

Stora delar av Syriens näringsverksamhet, också oljeproduktionen, är ägd och kontrollerad av staten. Sedan 1990-talet har myndigheterna gradvis försökt att reformera och liberalisera ekonomin, men tillsvidare har de inte lyckats att bli en integrerad del av den globala världsmarknaden. Endast arabiska länder investerade i Syrien medan länder i väst var kritiska till både ekonomin och politiken i landet. Bashar al-Assad gick ett steg längre i den ekonomiska reformen och privatiserade vissa statligt ägda firmor. Resultatet av det blev bara att samma maktelit nu blev privata ägare av dessa istället för staten vilket var en av många bidragande faktorer till demonstrationerna.