Introduktion
Den islamiska staten (IS), som också kallas ISIL, ISIS eller DAESH, definierar sig som sunnimuslimsk och var tidigare en del av terrornätverket al-Qaida. IS har fått möjlighet att snabbt växa som grupp på grund av den instabila politiska situationen i Irak och Syrien.
I juni 2014 deklarerade IS att de har etablerat en islamsk stat i de områden de hade tagit kontroll över. För att bromsa IS frammarsch, inledde en USA-ledd internationell koalition tillsammans med kurdiska, irakiska och syriska markstyrkor luftangrepp mot IS-mål i augusti samma år. Kampen mot IS pågår fortfarande, men terrororganisationen har förlorat makten i stora områden som de en gång har kontrollerat.
Bakgrund
IS växte fram som en reaktion på att USA och Storbritannien med allierade invaderade Irak 2003. Målet med invasionen var att störta den irakiska Baath-regimen, ledd av diktatorn Saddam Hussein, och bevisa att Irak hade massförstörelsevapen och att de samarbetade med terrornätverket al-Qaida. Detta skedde i kölvattnet efter al-Qaidas terrorangrepp mot USA den 11 september 2001.
Den USA-ledda invasionen av Irak ledde till att Saddam Husseins regim förlorade makten. Regimen hade länge favoriserat den sunnimuslimska minoriteten i Irak, som utgör cirka 20 procent av befolkningen.
Den nya regeringen fick en shiamuslimsk majoritet och införde en politik som diskriminerade den sunnimuslimska befolkningen. Samtidigt fick den nya regeringen stöd av både USA och det shiamuslimska Iran.
Detta maktskifte skapade en konflikt mellan statsmakten och den sunnimuslimska minoriteten i landet. Konflikten mellan regeringen och sunnimuslimerna, tillsammans med den västliga ockupationen av Irak, la grunden för den islamiska statens (IS) framväxt, som presenterade sig som den enda som kunde skydda sunnimuslimer.
Parter i konflikt med IS
- Irak - Irak brottas med en intern politisk oro och svaga militära styrkor. De har bett om hjälp för att driva IS ut ur landet.
- Syrien - Syrien är präglat av ett inbördeskrig mellan Assad-regimen och militanta oppositionsgrupper. IS är en av dessa grupper.
- Kurdiska grupper - Olika kurdiska grupper kämpar mot IS i kurdiska områden. De har stått för viktiga militära segrar mot IS. Kurderna strävar efter en självständig stat, och har delvis självstyre i norra Irak.
- Iran - Iran har skickat specialstyrkor för att stötta den irakiska regeringen.
- Internationell koalition - Koalitionen leds av USA och har sedan augusti 2014 stöttat irakiska och kurdiska styrkor med luftangrepp och militär träning. De har även genomfört luftangrepp i Syrien.
- Turkiet - Turkiet har genomfört luftangrepp mot både kurdiska grupper och IS. Turkiet befarar att kurderna i Irak ska få en så pass stark ställning i landet att det kan stärka de turkiska kurdernas kamp för självstyre.
- Ryssland - Ryssland stöttar Assad-regimen och har bombat IS och andra rebellgrupper i Syrien.
- Den syriska oppositionen - Sedan början av kriget i Syrien har oppositionen bestått av ett brett spektrum av olika grupper som har haft ett gemensamt mål att bekämpa Assad-regimen, men också kämpat mot IS. Oppositionen har bestått av allt från grupper som den fria syriska armén till al-Qaidas relaterade grupper, såsom Jabhat al-Nusra.
Framväxten av IS
IS har rötter i det internationella terrornätverket al-Qaida och gick under namnet ”al-Qaida i Irak”. De växte fram som en reaktion av den USA-ledda ockupationen av Irak.
Efter att inbördeskriget bröt ut i Syrien 2011 reste islamister från Irak till Syrien för att etablera en lokal al-Qaida grupp där. Det resulterade i upprättelse av gruppen Jabhat al-Nusra.
IS och al-Qaida går skilda vägar
I takt med att IS och al-Nusra växte uppstod konflikt om den riktning grupperna skulle utvecklas i. IS ville bli oberoende från al-Qaida, medan al-Nusra officiellt valde att gå med i al-Qaidas centrala ledning.
Detta ledde till en konflikt mellan IS på ena sidan, och al-Nusra och al-Qaida på den andra. IS tog sedan över områden i östra Syrien, som tidigare hade kontrollerats av al-Nusra. Detta ledde till att IS kunde rekrytera många tidigare al-Nusra-soldater.
IS delar mycket av sin ideologi med al-Qaida, men använder andra metoder för att nå sina mål. IS prioriterar etableringen av en islamsk stat, parallellt med kampen mot fienden. Gruppen ser en islamsk stat inte bara som ett mål, utan också som ett medel. IS har också en mer fientlig inställning till shiamuslimer än den al-Qaida har.
Kampen om landområden
IS tog under 2014 kontroll över landområden i både Syrien och Irak. I slutet av året kontrollerade IS angränsande områden - från Aleppo i nordvästra Syrien, till några kilometer från Bagdad, mitt i Irak – ett mycket stort område.
IS i Syrien
Stora delar av områdena som IS tog över i Syrien var vid den tidpunkten kontrollerad av den syriska oppositionen, inte de syriska myndigheterna. Maktövertagandet i dessa områden har varit möjligt på grund av den kaotiska situationen inbördeskriget som pågick i Syrien förde med sig.
Krig, kaos och osäkerhet har varit goda förutsättningar för IS tillväxt. IS stärktes samtidigt av stödet Saudiarabien, Qatar, USA och andra gav till upprorsgrupper i Syrien i kampen mot Assad-regimen. Många av vapnen som skickades till Syrien hamnade så småningom hos IS.
IS i Irak
I Irak har regeringens säkerhetsstyrkor och militär inte varit starka nog för att slå tillbaka mot IS. Detta bidrog till att IS tog kontroll över Iraks största stad, Mosul, i augusti 2014. Detta ledde till att en militär koalition ledd av USA inledde en militär offensiv mot IS.
Den USA-ledda koalitionens bombangrepp mot IS har varit i samarbete med statsmakten i Irak och med kurdiska grupper i både Syrien och Irak.
IS förlorar kampen om landområden
IS tappade så småningom makten i de stora områden de hade kontrollerat. I mars 2019 förklarades det att det sista IS-fästet i Syrien hade fallit.
Även om IS inte längre kontrollerar landområden som i Syrien och Irak från 2014, anses terrornätverket fortfarande vara ett stort hot. IS roll har försvagats i Mellanöstern, men har fått bättre fotfäste andra konflikter, exempelvis i det afrikanska landet Mali.
IS ideologi: - "Vi är det nya kalifatet"
Konflikten med IS är i huvudsak en konflikt om makt och landområden, men den handlar också om ideologi. När IS deklarerade att de hade upprättat en islamsk stat, sa de samtidigt att gruppen är det nya kalifatet. Det är ett begrepp som har stor symbolisk betydelse inom islam. De olika muslimska imperierna som har existerat genom historien har ofta beskrivits som kalifat.
Ett kalifat styrs av en kalif, som ses som en efterföljare av profeten Muhammed och en ledare för hela världens muslimer. En kalif har både religiös och politisk makt och följer islamsk lag (sharia). IS’ ideologi försöker alltså återställa det som beskrivs som en förlorad islamsk storhetstid, en gyllene förfluten tid före västerländsk imperialism och korrupta ledare.
Ideologin är en viktig del av förklaringen till de brutala våldsmetoder IS använder sig av. Brutaliteten visas ofta offentligt och utförs med symboliska våldsmetoder såsom halshuggning och korsfästelse. Förutom önskan att skapa rädsla, kan glorifieringen av våld förstås genom ideologin – nämligen föreställningen att övermakt om militära segrar är det som visar Guds erkännande. Det brutala våldet kan på det viset ses som ett försök att signalera att den islamska staten, IS, är ett legitimt kalifat med gud på sin sida.
IS får stöd utifrån
Ideologisk övertygelse är en av flera möjliga orsaker till att krigare från andra länder än Irak och Syrien deltar i konflikten. I september 2014 uppskattade CIA att antalet IS-krigare i Syrien och Irak låg på någonstans mellan 20 000 och 31 500. Enligt en FN-rapport från augusti 2018 beräknas det att IS i Syrien och Irak bestod av över 20 000 soldater, fördelat jämnt mellan dessa två länder, och där ett betydligt antal var utländska krigare.
De viktigaste rekryteringsområdena utanför västra Europa och Mellanöstern är länderna på Balkanhalvön och de länder som tidigare tillhörde Sovjetunionen. Enligt en rapport som Försvarshögskolan tog fram 2017 anslöt ca 300 svenskar sig till terrorgrupper i Syrien och Irak mellan 2012–2016. 2018 räknades det med att ungefär 100 personer var kvar i Syrien och Irak.
Statistik över antalet utländska IS-krigare
Andra islamistiska gruppers stöd till IS
I mars 2015 uttalade Boko Haram sitt stöd till IS. Boko Haram är en islamistisk terrorgrupp i Nigeria och deras grannländer. IS har uttryckt uppskattning över Boko Harams stöd genom att uttrycka det som att kalifatet har utvidgat sig till att också inkludera en provins i Västafrika. IS har också utfört terrorattacker utanför sina kärnområden i Mellanöstern, särskilt i Afghanistan, Libyen och Jemen.
USA hävdar att milisgrupper i Demokratiska republiken Kongo och Moçambique är anslutna till IS. Dessa miliser, som ingår i de lokala konflikterna i de länder de tillhör, finns alltså på USA:s terrorlista, med efterföljande sanktioner. Det kan göra jobbet svårare för fredsmäklare och humanitära organisationer, som kan vara ovilliga att inkludera miliserna i sitt arbete med risk för att bryta mot USA:s sanktionsregler.
IS stödjer terroristattacker i Europa
IS har tagit på sig flera terroristdåd som skett utanför Mellanöstern, Europa inkluderat. Den största attacken i Europa skedde fredagen 15 november 2015 i Paris, Frankrike där 130 människor dödades. Motivet till attacken påstås vara Frankrikes deltagande i krigen i Syrien och Irak. Attacken ledde till ökad rädsla och säkerhetsåtgärder i Europa och en upptrappning av Frankrikes bombning mot IS i Syrien och Irak.
Vilken roll IS ledning har spelat för terrorangreppet i Paris är oklart. Ett sådant terrorangrepp går i alla fall i linje med ideologin och den strategi IS har, där målet är att öka motsättningarna mellan muslimer och icke-muslimer i Europa. IS hoppas att misstro och diskriminering av muslimer i Europa ska öka som en följd av islamistisk terrorism. Diskriminering och misstro är något de tror kommer att stärka dem ideologiskt då de hävdar att västvärlden verkligen är emot muslimer och islam. Fredlig samexistens mellan muslimer och icke-muslimer är ett hot mot IS ideologiska ståndpunkt. Rädsla och konflikt däremot skapar bättre möjligheter att rekrytera muslimer som inte längre känner sig välkomna i Europa.
FN:s roll i konflikten
FN betecknar IS som en terrororganisation och FN:s säkerhetsråd har antagit flera resolutioner som riktar sig mot IS. Resolutionerna kräver bland annat att IS-medlemmar som har begått grova brott mot mänskliga rättigheter ska straffas. FN har kategoriserat några av attackerna som IS har begått som folkmord och brott mot mänskligheten.
Världshälsoorganisationen (WHO), FN:s livsmedelsprogram (WFP), FN:s barnfond (UNICEF) och flera andra FN-organ har bidragit med mat, vatten och andra mänskliga förnödenheter i Syrien och Irak. Det finns dock stora områden där människor är i behov av akut hjälp och skydd, särskilt de platser som FN inte har tillgång till på grund av den höga säkerhetsrisken.
FN har fredsbevarande styrkor i Irak (UNAMI) som samordnar de humanitära FN-organisationerna och FN-programmen i Irak, samt säkerställer ett tätt samarbete mellan irakiska myndigheter och de olika FN-organen.
Sedan september 2016 har Nadia Murad varit FN:s första goodwillambassadör för drabbade av människohandel Hon tillfångatogs av IS i augusti 2014 och hölls som sexslav innan hon lyckades fly i november samma år. Murad vann Nobels fredspris 2018 för hennes kamp för kvinnors rättigheter och mot sexuella övergrepp.
Sveriges roll i konflikten
Sverige bidrar med militär personal till den USA-ledda koalitionen och verkar i huvudsak i norra Irak. Svenskarnas huvuduppgift är rådgivning och utbildning av de irakiska försvarsstyrkorna i syfte att stå emot IS framryckning. Styrkan består av cirka 70 personer och ytterligare 120 personer står redo att rycka in vid behov. Den militäriska styrkan är en del av den bredare strategi där diplomati och humanitära åtgärder ingår.
Relaterade länder och konflikter
För vidare läsning är här ett urval av länder som är involverade i kriget med den islamiska staten (IS):
Relaterade konflikter
Tidslinje över konflikter i Västasien
Områden som vi idag känner till som Turkiet, Syrien och Irak var under en lång tid en del av en mycket större politisk, social och religiös ordning som kallades för det Osmanska (eller Ottomanska) riket. Det var ett sunni-muslimskt imperium där turkar dominerade araber, kurder och andra i drygt 600 år - från och med år 1299, till slutet av första världskriget. Detta ledde till att staten Turkiet bildades år 1924. Områden som vi idag känner till som Iran och Afghanistan ingick inte i det osmanska riket.
När första världskriget bröt ut det redan svaga osmanska riket, tog de europeiska makterna över mycket av makten i området. När européerna hade kommit överens om vart gränsen skulle gå i Mellanöstern, delades det kurdiska samhället upp i fyra olika länder: Turkiet, Syrien, Irak och Iran. Det här blev början på kurdernas kamp för självständighet.
Frankrike och Storbritannien tog kontrollen över flera viktiga områden i Mellanöstern. De drog gränser och delade upp områden mellan dem. Egypten hade redan varit under brittisk kontroll i årtionden.
Andra världskriget försvagade Frankrikes och Storbritanniens förmåga att bevara sina imperier. Flera av de nuvarande staterna i Mellanöstern etablerades och blev självständiga under denna period:
- Libanon, 1943
- Syrien, 1944
- Jordanien, 1946
- Israel, 1948
- Egypten, 1952
1951 blev Mohammad Mossadeq Irans första demokratiskt valda ledare. Sådan demokratisering hotade västerländska oljeintressen i Iran. Detta ledde till att Storbritannien och USA hjälpte till att avsätta Mossadeq och störta hans regering genom en statskupp 1953 för att sedan återföra makten till den västvänlige diktatorn Shah Pahlavi. Statskuppen påverkade iraniernas attityder till västvärlden, vilket bidrog till den islamiska revolutionen 1979.
1958 lyckades irakierna göra det som iranierna inte hade kunnat göra fem år tidigare, nämligen bli av med det brittisk-amerikanska stöttade kungariket som styrde deras land. Irak blev då en självständig stat. Irakierna inspirerades av revolutionen i Egypten 1952, där ideologin var arabisk nationalism och anti-imperialism. Irak var en del av Bagdadpakten, som tvingade Irak att stödja den brittiska invasionen av Egypten 1956, vilket skedde mot irakiernas vilja och som utlöste den irakiska revolutionen.
Med undantag för Turkiet, försökte länderna i Mellanöstern att behålla en neutral position under det kalla kriget (1947–1991). Men pressen från supermakterna var så stor att de var tvungna att välja sida. Relationerna kunde ändra sig över tiden. De länder som hade genomgått en revolution, vände sig ofta bort från västvärlden och över till Sovjetunionen.
Syrien blev oberoende från Frankrike år 1944, och år 1970 tog Hafez al-Assad (som sitter på stolen till höger) makten i Syrien genom en militärkupp genom det syriska partiet Ba’ath. Hans son Bashar al-Assad (i mitten till vänster) tog över ledningen år 2000 och är fortfarande president i Syrien (läs mer om Syrien här).
Det socialistiska arbetarpartiet PKK är en militär och politisk organisation för kurderna, främst i Turkiet. PKK har varit den ledande organisationen för kurdernas kamp mot turkisk övermakt. (Läs mer om kurdernas kamp här).
- Den Islamiska revolutionerna i Iran.
- Sovjet invaderar och ockuperar Afghanistan.
- Saddam Hussein blir president i Irak, vilket ledde till kriget mellan Irak och Iran året därpå.
Regimen för den iranska shahen störtades under den islamistiska revolutionen 1979. Den regeringen, ledd av den religiösa ledaren Ayatollah Khomeini, satte religionen i centrum för politiken. En ny diktatur uppstod, en som var oberoende av västerländsk dominans, men som samtidigt införde en form av islamistiskt styre i Iran (läs mer om Iran här).
Sovjetunionen invaderade Afghanistan i ett försök att rädda den kommunistiska diktaturen i landet. Motståndskämparna, kända som Mujahedin, fick ett stort internationellt stöd, bland annat från USA, Pakistan och Kina. Osama bin Laden var bland de arabiska utländska krigare som reste till Afghanistan för att föra ett så kallat heligt krig mot kommunisterna. Det här var början på grundandet av al-Qaida.
Året efter att Saddam Hussein blev president i Irak, gick de till attack mot Iran. Cirka 30 länder stöttade kriget, ofta med stöd för båda länderna samtidigt. De viktigaste bidragsgivarna var Sovjetunionen, USA, Frankrike och Kina. Mest stöd gick till Irak, inklusive komponenter för utveckling av massförstörelsevapen. Det amerikanska stödet för Irak under kriget förvärrade iraniernas syn på USA:s roll i Mellanöstern.
Under kriget mellan Irak och Iran attackerade irakiska styrkor också kurderna i norra Irak. Den militära kampanjen mot kurderna (och andra minoriteter i landet), kallad Anfal-kampanjen, varade i flera år och nådde sin topp år 1988. Flera stater i världen har erkänt övergreppen mot kurderna som folkmord. Mellan 50 000 och 100 000 människor dödades, delvis på grund av kemiska vapen.
Saudiarabien kände sig hotad av den irakiska expansionen när Irak invaderade Kuwait i augusti 1990. Osama bin Laden ville skydda Saudiarabien och de heliga städerna Mecka och Medina med sina ”heliga krigare”. Men Saudiarabien avvisade bin Ladens erbjudande och bjöd i stället in amerikanska styrkor. Detta påverkade bin Ladens politiska åsikter, vilket bidrog till att al-Qaida riktade sig mot USA. Gulfkriget, även kallat Kuwaitkriget, avslutades med en internationell koalition med USA och ett FN-mandat som drev de irakiska styrkorna tillbaka till Bagdad i början av 1991.
Efter Gulfkriget bestämde FN:s säkerhetsråd att införa ytterligare sanktioner mot Irak. USA och Storbritannien såg till att FN-sanktionerna bibehölls fram till 2003 och genomförde också bombningar i Irak under denna period. Sanktionerna drabbade civilbefolkningen hårt och blev starkt kritiserad av många länder. Unicef uppskattar att hundratusentals barn dog som ett resultat av dessa sanktioner.
Efter att den sovjetstödda regimen i Afghanistan kollapsade 1992, kastades Afghanistan in i ett inbördeskrig mellan konkurrerande krigsherrar. Den islamistiska gruppen Taliban kom segrande ut ur kriget och styrde Afghanistan från 1996–2001. Under den här perioden höll Osama bin Laden och al-Qaida till i landet. De etablerade sina egna träningsläger och betecknade sig som Talibans elitsoldater (läs mer om al-Qaida här).
Terrorattacken mot USA den 11 september 2001 blev startskottet för en mer aggressiv amerikansk utrikespolitik genom det så kallade ”kriget mot terror”. Terrornätverket al-Qaida skulle bekämpas, tillsammans med alla som stöttade dem. Talibanregimen i Afghanistan var den första på listan över al-Qaidas anhängare, vilket ledde till en amerikansk-brittisk invasion av landet i oktober 2001 (läs mer om kriget i Afghanistan här).
Irak blev nästa mål i ”kriget mot terror”. USA, med allierade, invaderade det oljerika landet utan FN:s godkännande. USA menade att Irak fortsatt hade massförstörelsevapen och samarbetar med al-Qaida, men detta har inte bevisats. Saddam Husseins regim föll som en konsekvens av den olagliga invasionen, men verklig fred fanns det aldrig i landet. (Läs mer om kriget i Irak här).
Våren 2011 bröt stora folkliga uppror ut i flera länder i Mellanöstern och Nordafrika. Proteströrelserna syftade till att ändra regeringssystemet i varje land, ofta med fokus på mänskliga rättigheter, och hade som främsta krav att den regerande diktatorn i de olika länderna skulle avgå. Motståndet mot diktaturerna inspirerade varandra, men utvecklades var för sig. I Syrien utvecklades ett icke-våldsamt uppror till ett brutalt inbördeskrig. (Läs mer om den arabiska våren här).
Syrien har en viktig strategisk betydelse för många länder. Därför har både Assad-regimen och oppositionen ett aktivt stöd från andra stater under inbördeskriget. Assad-regimen stöttas av Ryssland, Iran och Hizbollah i Libanon, medan oppositionen i sin tur stöttas av bland annat USA, Turkiet, Qatar och Saudiarabien. Inbördeskriget i Syrien bidrog till framväxten av IS.
Den islamiska staten (IS) är en islamistisk militant terroristgrupp som idag kontrollerar stora områden i Irak och Syrien. I juni 2014 deklarerade IS att de har etablerat en islamsk stat i de områden de hade tagit kontroll över. Det erkändes aldrig internationellt som en stat. IS försökte snarare besegras med militära medel.